Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drog en suck av lättnad, ty han hade aldrig i sitt liv sett ett sådant bröst och
en sådan arm.
— Här är den broder, herre, du önskade träffa, sade Quartus.
— Kristi frid vare med dig, sade Chilon, och du, Quartus, säg denne
broder, om jag är en man, som man kan skänka sitt förtroende, och gå sedan
hem i Guds namn, ty du bör ej lämna din gamle fader ensam.
— Detta är en helig man, utropade Quartus, han har givit bort hela sin
förmögenhet för att friköpa mig, som var honom fullkomligt obekant, från
slaveriet. Må vår herre och förlossare löna honom därför.
Då jätten hörde detta, böjde han sig ned och kysste Chilons hand.
— Vad heter du, broder? frågade greken honom.
— I det heliga dopet gav man mig namnet Urban, fader.
— Urban, min broder, har du tid att tala ostört med mig en stund?
— Vårt arbete börjar vid midnatt, och nu håller man på att tillreda vår
kvällsvard.
— Då ha vi alltså god tid. Vi kunna gå ned till floden, och där skall du
få höra mitt ärende.
De gingo ned till flodstranden och satte sig på en stenbänk där. Runt
omkring dem rådde djup tystnad, endast avbruten av vattnets skvalpande.
Chilon betraktade uppmärksamt arbetarens ansikte. Trots det allvarliga och dystra
uttryck, som oftast kännetecknade de barbarer, som bodde i Rom, föreföll det
honom godmodigt och hederligt.
— Det är bra, tänkte Chilon. Det är en god och dum människa, han
kommer att döda Glaukos för intet.
Så frågade han:
— Urban, älskar du Kristus?
— Jag älskar honom av hela mitt hjärta, svarade arbetaren.
— Och dina bröder och systrar och alla de, som lärt dig att tro på Kristus?
Dem älskar jag även, fader.
— Frid vare med dig då!
— Och även med dig, fader.
Ater upstod en stunds tystnad, genom vilken man endast hörde det
avlägsna ljudet från kvarnstenarna och vattnets sorl mot stranden.
Chilon fäste sin blick på den klara månen och började med låg röst tala
om Kristi död. Han tycktes ej rikta sina ord till Urban utan det var, som
om han anförtrodde en hemlighet at den sovande staden. Det låg något så
rörande och på samma gång högtidligt i hans ord, att tårarna kommo
arbetaren i ögonen, och då Chilon började stöna och klaga över, att det icke fanns
någon i Frälsarens dödsstund, som hade kunnat försvara honom om icke mot
korsfästandet, så åtminstone för soldaternas skymfande, knöto sig barbarens
händer av smärta och raseri. Kristi död rörde honom till tårar, men vid
tanken på denna hop, som hånade och smädade det korsfästa lammet, greps
hans enkla själ av cn vild lust att få hämnas.
Plötsligt frågade Chilon:
— Urban, vet du vem Judas var?
— Jag vet, jag vet! Men han hängde sig, utropade arbetaren.
Och hans röst skalv av sorg över, att förrädaren själv verkställt straffet
och icke kunde falla i hans händer.
Chilon fortsatte:
— Men om han icke hade hängt sig, och en av de kristna träffade på
honom, vore det då icke lians plikt att hämnas Frälsarens lidanden och död?
— Vem skulle väl ej hämnas, fader!
— Frid vare med dig, du lammets trogna tjänare. Visserligen skola vi
förlåta våra egna oförrätter mot Gud. Men liksom ormar föda ormar, ont
föder ont och förräderi föder förräderi, så har av Judas’ gift en annan
förrädare uppstått. Och liksom Judas förrådde Frälsaren åt judarna och de
romerska soldaterna, så vill nu denne förrädare, som lever mitt ibland oss,
utlämna lammen åt vargarna, och om ingen hindrar förräderiet, om ingen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
