Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinnesskakningen efter hans död, ådrog henne en
farlig hjemåkomma, hvars följder äro förslöad
uppfattning och förvirradt minne.
Psalmsången tycktes ha en lugnande inverkan
på henne. Hon uppstod och knäböjde allt efter som
ritualen fordrade, uppslog sjelf böner och psalmer och
tycktes vara försjunken i andakt. Men så snart
predikan begynte, blef hon orolig. Med förströdda,
stundom plågsamt förvirrade blickar vände och vred hon
på sig, öppnade sin bibel, tillslöt den åter, hviskade
till döttrama, som varnande besvarade hennes
frågande ögonkast och begynte slutligen leka med sin
äldsta sonson, en liten svarthårig gosse om fem år.
Hon lekte med honom tyst, förstulet, men icke som
en äldre med en yngre, utan som två jemnåriga leka
med hvarandra. Derunder vände hon sig en gång
emot oss, syntes öfverraskad att se fullkomligt
främmande personer i sin närhet och betraktade oss skarpt.
Småningom förvandlades hennes forskande
uppmärksamhet i ett uttryck af hjertlig välvilja. Hon sträckte
ut handen öfver kyrkbänken och tryckte våra händer
med ett vänligt leende och fullt förstånd i blicken.
Sedan vände hon sig åter om, och den förra oron
begynte. Flera gånger steg hon upp med ett
ångest-fullt, forskrämdt uttryck och ville gå ur kyrkan, men
hejdades af sin omgifning.
Sonen liknade henne alls icke. Han hade
systrarnas fina ansigte med mörkt hår och ögon, men
öppnare uttryck. Han talade enkelt och inspireradt
samt förrättade döpelseceremoniema på ett intagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
