Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt detta är utomordentligt förståndigt och
san-sadt, men månne denna lugna visdom skulle blifvit
uttalad, om slafveriet galt talarenas egna mödrar,
hustrur och systrar?–––––––-
Vi blefvo i Philadelphia inbjudna att träffa några
gamla abolitionister hos mr Robert Purvis, på sin tid
en af de främsta ledarena i antislafverirörelsen,
numera en vördnadsvärd gråhårsman, som lefver i ro
på sina minnen.
Vi voro icke många, som den qvällen samlades
i hans vackra komfortabla hem: några
umgängesvänner, unitarianpresten, till hvars församling värden
hörde, och två gamla damer af Robert Purvis1
samtida och medarbetare, miss Mary Grew och miss
Ade-line Thompson. Den förra hade milda, barnsliga blå
ögon och snöhvitt, slätt benadt hår. Hon var klädd
i den gammaldags grå qväkardrägten och gaf
intrycket snarare af en fridsam mormor, än af en f. d.
tala-rinna och föredragerska. Hennes väninna, miss
Thompson, deremot var rak i ryggen som en soldat, hade
tvärsäkra rörelser och små istadiga kastningar på
huf-vudet. Hon hade en förtjusande bismak af femtio år
tillbaka. En stor knippe krusiga mörka lockar sutto
på båda sidor om det skrynkliga, men ännu
intressanta ansigtet, och hennes svarta, blommiga
siden-klädning var af kuriös snitt med vid krage och
puff-ärmar. För öfrigt var hon en både originel och
älskvärd gammal dam och kunde på ett fängslande sätt
berätta om forna tider.
Hjelten för qvällen var dock värden sjelf. Ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
