Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
nins: historien nekar sitt biträde, och den frågan, som var
villrådiga förundran altvingar oss: hvilken revolution i
naturen har varit nog hastig, nog förödande, atL förstöra
s;i många ofantliga djur? blir förmodligen aldrig på ett
tillfredsställande- sätt besvarad.
Ibland Indianerna i norra Amerika , skall en tradition,
slägte ifrån slägte, om ett stort förunderligt djur, hunnit
ända till vårt tidehvarf. En Shavanisk Indian har berättat
den ungefär i följande uttryck: ulor 10 tusen månader
sedan, när intet annat än dystra skogar betäckte detta
den sofvande solens land; långt förr än de bleka (hvita)
menniskorna (européer), hastade på vimlens vingar alt
förstöra denna naturens trädgård; när endast skogens
vilda vandrare och menniskor lika obändiga som dessa , voro
denna jordens beherskare: då gafs ett djurslägte, stort
som den hotande klippan , grymt som den blodiga
pante-ren, snabbt som den nedstörtande örnen, och förfärligt
som nattens ängel. Tallarna sönderbråkades under dess
fot och halsvattnet minskades, när han släckte sin törst.
Förgäfves kastades på honom det starka spjutet , och den
skodda pilen föll förslöad ned vid hans sida. Han förödde
skogarna i en måltid och de döende djurens rosslande
läten hördes öfverallt. Hela byar, bebodde af
menniskor, ödelades inom ögonblick. Jemmer-ropet öfver det
allmänna eländet utbreddes till liidens land i vester, och
den godn anden kom emellan, att rädda de olyckliga m. m.»
I samma slyl fortfar traditionen att låta åskviggar döda
alla af detta djur, utom en hane , som trotsndé all hämd
och skall ännu lefva i en otillgänglig ödemark, till trots af
den Alsmäkiigo sjelf.
Det. är sannolikt att denna tradition liar afseende på
det så kallade Mammotdjuret, som man trott vara
diktadt. Ordet Mammot skall vara Ryskt, tillkommit af
Mem mot, hvilket härledes af Arabernas Me hem o t
och skall betyda det samma som Ebréernas Delt,■’.mot eller
ett djm- o I utomordentlig storlek. Philologerne må afgöra
om Jobs Behemot, nämd i 40 Cap. af dess bok, kan vara
det samma. Besynnerligt är emedlertid, alt i füberien så
väl som i norra Amerika , kallas de fossila ben, som pä
båda ställen finnas, med ett namn, Mammotben, ocli deras
likhet bevisar att de tillhört en och samma djurart, faslän
dessa verldsdelar i vår tid genom ett stort håf äro utskil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
