Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
sörjer sin förlorade frihet. I täckta fallgropar fångas
Elefanten äfven, och stundom kunna de tagas med starka
remmar på hvilka göras rännsnaror, som kastas om benet
och fästas med andra ändan hastigt i ett träd. "Vid detta
sätt alt jaga Elefanten, göra några personer falska anfall
på djuret och draga sig undan emellan träden; Elefanten
söker då hämd på dessa, och då han kommer i trängseln
ibland träden, försöker en annan, som följer efter med
snaran i hand, alt fästa den om benet och ett närstående
träd. Sliter lian sig lös, hvilket han en eller 2 gånger
försöker, sä flyr han från Jägarne; i annat fall fjättras,
han och emellan 2 tama hemföres samt sedermera tämjes.
Sådana lamda Elefanter sändas från Ceylon till
Coroman-del, Bengalen, Persien och hela Ostiadien saml säljas
efter höjden och djurets öfriga friska ocli fullkomliga
tillstånd. Träffas en hane af god art och annars felfri med
en enda försvarstand(då den andra förmodligen af en
händelse blifvit förlorad), säljes, denna i Indien ganska
dyr, under namn af Ganeso, ett namn som der tillägges
Vishets-Guden , hvilken föreställes under figur af ett
Elefant hufvud med en försvarstand. Elefanten går ogerna ora
bord på ett fartyg så länge lian ser vattnet, hvarföre
bryggan hvarpå han ledes, måste täckas med sand, löf och
gröna växter; ofta fordras att låta djuret hungra och sedan
med foder locka det öfver bryggan om bord på skeppet.
Den tama Elefanten är ett af de nyttigaste djur för
menniskan, och hade det lyckats att fortplanta de tama,
visserligen hade Elefanten varit ibland husdjuren det
förnämsta. ’ Den oformlighet och brist på tillbörlig
proportion delarna emellan, hvilken man tycker sig linna vid
första anblicken, försvinner då man blir något van vid
dess form och i synnerhet om djuret ses på afstånd och
på öppet fält, i sitt fria tillstånd. Men som han icke,
eller åtminstone högst sällan, fortplantar sin art i det tama
tillståndet, så har menniskan måst nöja sig med alt tämja
de vilda. Deras milda och böjliga lynne, sLora
läraktighet, lydnad och tillgifvenhet för sin Kornack, styrka och
mod , förenade med köld, försigtighet och färdighet till
svåra sysslors förrättande, samt läng lifstid, gifva deni
företräde framför alla de andra djuren. Också har man i
Indierna frän urminnes tider vetat begagna sig af
deras egenskaper. I den Hel. Skrift omtalas de på Hera
ställen. De minnas länge välgerningar sä väl som oförrätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
