Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX
det stora Imfvdet och något framåt; de äro hvarken
utstående eller intryckta, men mycket lifliga; lian rör dem
på ott sätt, att han får utseende af att vara tankfull.
Ögongloben, säger Houel, skall ligga emellan musklar
under huden och ej såsom den annars träffas i en grop,
skyddad al’ ben, som omgifva den. På ögonlocken finnas
ofta mycket länga hår. Som den ringformiga
ögonlocks-musklen (oibicul. palpebr.) är nedtill starkare än ofvantill,
så blinkar Elefanten med nedra ögonlocket. Tårkarunkeln
är en stor körtel i inre ögonvråen, och har hvarken
tår-punkt, tårsäck eller kanal, som leder tiil näsan, hvarföre
ock tårarna, då de afsöndras, måste flyta utföre
kindbenen. På tå; benet (os lacrym. 1. ungvis) är ett starkt
utskott för ögonlocksbandet (ligamentum tarsi), men visar
intet tecken till någon lårgång till näsan (duct. nasal.)
Bakom ögat, emellan det och örats bas, på sidan a£
hufvudet, är en liten öppning eller rundt hål, som genom
cn kanal leder till en körtel under huden. • Denna egna
kanals yl tre mynning, är omgifven af koncentriska
skryn-kor och uisilar tidtals en slemaktig rödbrun vätska.
Flytningen, ymnigast hos hanen, men anmärkt äfven hos
honan, skall räcka vid pass 4" dygn, och upphöra lika länga
orh sedan återkomma. Djuret synes något illamående,
blir elakt och lättare att förtreta under den tid, som
af-söndringen påslår. Hos Kameler och Dromedarier har
man anmärkt under brunst-tiden en dylik flytning; men
om detta besynnerliga slags sekretion skulle utmärka
brunst-tid hos Elefanten, hvilket några vilja förmoda,
synes ännu vara osäkert.
Yttre örat eller örlappen är stor, utbredd, föga
vågig i kanten med några trubbiga flikar. Hos den
Afrikanska arten, äro de så stora, att de täcka nästan hela
bogbladet; den Indiska deremot har dem mindre. Öronen
äro ständigt i rörelse ocli i synnerhet då djuret springer
vefta de fram och tillbaka. Med dem bortjaga de
insekter och gifva äfven tillkänna åtskilliga invertes känslor.’
De höra väl, lyda ord och tecken och röras mycket at’
musik. Vid de konverter man nyligen gifvit i Paris åt
2:ne Elefanter af olika kön i Menageriet, observerades
att den stilla, harmoniösa och smältande musiken var
dem mycket behaglig.och väckte, i synnerhet hos honan,
de känslor, som naturen så allmänt ibland djuren utbredt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
