Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligheten, måste äga enhet. De hafva slutligen det med
honom gemensamt, att de i denna ideella värld erkänna
ett slags flerhet, ty det finns, enligt deras åsikt, många
idéer. Men dessa många idéer utgöra från hvarandra
isolerade enheter, som på intet sätt hafva med hvarandra
något att skaffa. Med detta halfva erkännande af enhet
och mångfald är Platon icke nöjd. Det är lätt att visa,
menar han, att en dylik ståndpunkt icke är hållbar. Om
det låge i den enskilda idéens natur, att hon från sig
ute-slöte allt annat än sig själf och delgåfve sig åt intet annat,
huru skulle det då gå med vetandet? Det är alldeles
omöjligt för mig att veta eller tänka en idé, såvida jag
icke genom mitt tänkande har del i den idéen; om det
icke låge i idéens natur att delgifva sig och därmed också
delhafva i annat, så skulle det då tydligen icke ligga i
hennes natur att delgifva och delhafva på det sätt, som i
tänkandet sker, eller det skulle icke ligga i hennes natur
att vara tänkt. Men det ligger tydligen i idéens natur att
vara tänkt, ty det är just för så vidt någonting är tänkt,
som det kallas idé. Det måste således ligga i idéens natur
att delgifva sig åt annat och hafva del i annat; eller med
andra ord: inom idévärlden måste kunna påträffas det,
hvarigenom ett har del i ett annat, utan att det därigenom
upphör att vara sig själft. Detta är den platonska
idékommunikationen. Det är dennas införande i idévärlden,
som gör henne icke till en innehållslös enhet eller till en
mångfald af isolerade andliga atomer utan till ett
sammanhängande helt af momenter, hvilka ingå i och bestämma
hvarandra, — en andlig organism.
I denna andliga organism hafva idéerna nvardera sin
bestämda plats, högre eller lägre. Det finns då också en
idé, som är den högsta af alla, och om hvilken man kan
säga, att hon är idéen för alla idéer, på samma sätt som
Platon. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
