Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a! samma bifrågor, ehuru från något olika synpunkt
utförd, på ett innerligt sätt ingripa i hvarandra, och det är
i de flesta fall omöjligt att säga om en dialog, att han
hel och hållen faller inom den ena af de delar, i hvilka
filosofien brukar sönderfalla, den andra inom en annan.
Undantag gifvas visserligen, t. ex. dialogen Timaios,
hvil-ken i sin helhet är upplåten åt frågan om världsbildningen.
Hvad åter angår Platons obenägenhet att ställa sina skriftliga
produkter i förhållande till hvarandra af en blott abstrakt
samordning, där man lämnade det ena, i och med
detsamma man öfverginge till det andra, så sammanhänger
denna obenägenhet tydligen med den förut påpekade
åsikten om filosofien, att hon skall stå lifvet så nära som
möjligt eller genomtränga hela den lefvande människan.
1 lifvet är icke ett moment undangjordt förut för att sedan
helt och hållet vika för ett annat; samma moment, som
gjorde sig gällande ett föregående ögonblick, om det blott
icke är allt för mycket tillfälligt, kommer tillbaka äfven
ett följande ögonblick, ehuru annorlunda modifieradt i mån
af det helas fortgående utveckling. Så går det äfven till
i Platons skriftliga återgifvande af sin filosofi, och vi
konna säga, att Platon just genom detta, lika mycket som
genom den dramatiska formen i de särskilda dialogerna,
i och med sin filosofi icke invigt oss i anatomien af en
varelse, som lefvat, utan kallat oss till åskådare af
lifs-funktionema hos ett väsen, som på mycket länge icke
ärnar att dö. Platon hade i sin ungdom haft för afsikt
att låta uppföra ett skådespel, hvartill han redan skrifvit
texten; hvem som däri skolat vara protagonisten, känner
man icke, ty skådespelet blef aldrig uppfördt; men i det
skådespel, Platon unnat eftervärlden, spelar Pallas Atene
själf protagonistens roll och glömmer därvid hvarken
lefvande åtbörder eller plastiska attityder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
