Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
DEN 20 MARS.
Matt. 2&: 9. Under det de voro på väg, si, då mötte
Jesus dem och sade: Hell eder!
Hell eder, säger han. Icke ett enda ord av förebråelse!
Herren bestraffade väl ock i sin tid, men aldrig när någons
samvete var bävande. Nej, där han ser syndare förskräckta,
där är hans tal fullt av idel ljuvlig sötma. Herren Jesus
visste, huru han skulle behandla rykande vekar för att få
dem till att brinna och lysa. Man klipper dem då icke utan
sätter handen för dem och blåser så sakta på dem. Så gör
även Herren med bävande samveten: han behandlar dem på
det allra vänligaste och blåser så sakta på dem med sitt
heliga evangelium, tills de börja lysa d. ä. få frid igen
samt börja fröjdas och lova i stället för att sucka och jämra
sig. Men där ljuset brinner och veken blir för lång, så
att ljuset därigenom försvagas, där klipper man honom,
d. ä. varest någon, som lever i tron, börjar bliva stor i sina
egna ögon och säker, så att han aktar synden ringa eller
icke till fyllest besinnar, vad ett rättsinnigt väsende är i
Jesus, där är tid att straffa och tukta, på det icke ljuset
genom sådan ondska måtte mista sitt sken eller
åstadkomma eldsvåda. Därför måste man efter Herrens exempel göra
denna åtskillnad, så att man förbarmar sig över de svaga
och blödiga samveten, far varligt med dem och med
saktmodig ande upprättar dem, men däremot straffar dem, som
börja bliva säkra och lata. Ville man straffa de förra, så
skulle man fördärva dem, ville man lämna de senare
ostraffade, så skulle man därigenom befordra deras säkerhet och
sömn. Vill man däremot tjäna dem bägge, så måste man
göra den åtskillnad, som nu är sagd.
Överbevisen somliga, som tvivla, men frälsen somliga,
ryckande dem ur eld; men förbarmen eder över somliga i
fruktan, hatande till och med den av köttet befläckade
livklädnaden. Jud. 22, 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
