Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jees Ucks historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här har du min hand på det. Men nu måste du gå
hem.
— Du inte tycka om mig? sade hon rättframt.
Han smålog, hjälpte henne på med parkan och förde
henne bort till dörren.
— Bara alltför mycket, Jees Uck, sade han milt.
Bara alldeles för mycket!
Den arktiska natten sänkte sitt likkläde allt tyngre
och mörkare över landet. Neil Bonner gjorde den
upptäckten att han inte tillräckligt hade uppskattat
den mordlystne, dödssjuke Amos buttra ansikte. Det
blev mycket ensamt i Twenty Mile. — För Guds skull,
Prentiss, skicka mig en man! skrev han till
föreståndaren för Fort Hamilton, trehundra miles längre uppåt
floden. Sex veckor efter kom den indian, som hade
ombesörjt brevet, tillbaka med följande karakteristiska
svar: —Helvete! båda fötterna förfrusna. Har själv
användning för honom. Prentiss.
Vad som gjorde det ännu värre, var att de flesta
toyooterna hade dragit åstad efter en hjord älgar, och
Jees Uck hade följt med dem. Men det, att hon nu
var längre borta, gjorde endast att hon för Neil
föreföll att vara närmare än någonsin, och han föreställde
sig henne i tankarna, dag för dag, i läger och på
slädfärder. Det är inte gott att vara allena. Ofta gick
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
