Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lit-lits giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika ljus i skinnet som han, medan hon själv var
ljusare. Detta var hon glad över, utan att själv veta
riktigt varför, och hon gladde sig mera medvetet över att
han var stor och stark, fastän hon var till hälften rädd
för hans stora, svarta skägg — det såg så underligt ut.
Hon var mycket ung, hon kände inte mycket till
hur män brukar vara. Sjutton gånger hade hon sett
solen vandra söderut och försvinna bakom horisonten,
och sjutton gånger hade hon sett den vända tillbaka
och stanna på himlen dag och natt, tills det ingen natt
fanns mera. Och under alla dessa år hade hon
omsorgsfullt bevakats av Snettishane, som hade stått
mellan henne och alla friare, med förakt lyssnande till
de unga jägare, som hade giljat till henne, och hade
visat bort dem, som om hon stod för högt för dem.
Snettishane var en riktig krämarsjäl, och han
betraktade Lit-lit som en god spekulation. Hon
representerade för honom ett kapital, och han hoppades att detta
kapital skulle ge honom inte en viss bestämd ränta,
utan en obegränsad avkastning.
Och eftersom hon således hade blivit uppfostrad på
ett sätt, som hade så mycket gemensamt med ett
nunnekloster, som var förenligt med livet inom stammen,
var det med stor och flickaktig ängslan hon nu kikade
på den man, som skulle lära henne allt det hön ännu
icke lärt av livet, på denne härskare, vars ord skulle
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
