Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
hafva gjort bekantskap med bondeståndets störste skald,
sedan jag först till minne af honom erhållit poemet: "De
tre blommorna". — Detta har jag sedermera läst, ioke en
utan flere gånger och med verkligt intresse, ty en mild
poetisk anda genomgår hela poemet. För att låta läsaren
själf döma, vill jag göra ett litet utdrag af Lidas monolog
i den stilla juninatten, under det hon i sin julle gungar
på Mälarens besjungna vågor:
Ack hör! Ack hör den matta röst,
Som kommer frän ett såradt bröst,
Detsamma bröst, som mången gång
Du tryckt mot ditt, vid lek. och sång,
När vestanvindens friska sus
Sjöng fröjd i gröna liaradomshus.
Vårt lif på purpurvågor sam,
Med blommor lekte vi och lam,
På blommans mjuka bädd vi sof
Och stämde härligt upp Guds lof,
När morgonvindens friska fläkt
Kring dalen drog sin andedrägt.
Du sjöng vid lyrans milda ljud
Om mig, din glada barndomsbrud,
En sång så enkel, ren och varm,
Och högre häfdes då min barm.
Det var den oskuldsfulla tid,
Då hoppet log med gudafrid
Och bredde ut sin tjusta famn.
Du nämde tusen sköna namn
Om kärlek. AcV, du var min vän,
Du var min vän näst himmelen.
Men denna tiden snart förgick,
Och jag i stället sargen fick.
Nu ligger du i böljans salar
Och ingen, ingen med mig talar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
