Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om förhållandet mellan psykiatri och hjärnanatomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
det centrala grå i neurofibriller, hvilka bilda extrabellulära
anastomoser i de s. k. Golginäten, och ur dessa taga återigen
tibriller sitt ursprung, hvilka dels genomkorsa nervcellerna från
dendrit till dendrit för att återgå i Golginätets elementarplexus,
dels genomlöpa nervcellen för att, knippevis sammanträngda,
utgå genom axorien som perifert ledande nervbanor.
Till denna uppfattning har äfven Nissl, frånsedt mindre
väsentliga detaljer, anslutit sig. Enligt denna af Apathy, Bethe
och Nissl förfäktade åsikt om nervsystemets byggnad förlorar
alltså nervcellsprotoplasman den primära funktionella betydelse,
som hittills tillskrifvits densamma. I likhet med en perifibrillär
substans, som omkläder fibrillerna, och i likhet med Golginätens
balkar, i hvilka elementarplexus inneslutas, spelar nervcellsproto-
plasman blott rollen af en skyddande inrättning. Däremot lägger
Nissl den största funktionella vikten vid det s. k. centrala grå,
hvilket enligt BetJie utgöres af Golginäten och det i dess balkar
inneslutna elementarplexus. — Den moderna hjärnforskningen
har alltså på vissa håll helt och hållet brutit med sin förtid
för att ingå i ett nytt skede med andra synpunkter och en om-
värdering af alla histologiska och fysiologiska värden. Det cen-
trala grå, som motsvarar äldre författares, till bindeväfsbild-
ningarne räknade, gelatinösa, molekulära, kornigt tradiga och
annorledes benämnda substans, torde framdeles komma att anses
som själens organ i trängre mening, och den populärt veten-
skapliga uppfattningen, som hittills trott sig kunna inhysa före-
ställningar och minnen i hjärnbarkens nervceller, måste snart
söka andra lika lättfattliga uttryckssätt för själens samband med
det centrala grå och dess elementar-plexus. *
Jag har hittills vid flera tillfällen nämnt hjärnan som själens
organ, städse med förbigående af hvarje reservation mot det
alltför vanliga missbruket af detta uttryckssätt. Innan jag
öfvergår till mitt ämnes psykiatriska sida, synes det mig vara
en logiskt berättigad länk i sammanhanget att också beakta
frågan, livad vi egentligen mena med en lokalisation. Då jag
därmed råkar in på ett kunskapsteoretiskt spörsmål, så kan det
visserligen synas, som ginge jag vid sidan 0111 den medicinskt
vetenskapliga synpunkten och inom området för den ofrukt-
bart abstrakta, men detta steg är icke dess mindre det enda
rätta sättet att förflytta sig från ett anatomiskt till ett psyko-
] ogiskt forskningsgebit.
* Bethe säger: »Allés Psyehische ist ein Spiel der Reize der Aussen-
welt im Fibrillengitter des Gehirns» och för alt tydliggöra sin uppfatt-
ning om den mera potentiella än materiella förhandenvaron af minnen
och erfarenheter begagnar han den otvifvelaktigt tilltalande bilden af en
inspelad violin. (Biol. Centr. Bl. 1898).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
