Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIGINNAN.
Nej!
det är omöjligt. Man har er bedragit.
BRUNKE.
Bedragit? — skulle jag väl så mitt hufvud
lättsinnigt våga, för en saga blott?
Vid edra fäders stöft jag heligt svär,
att hvarje ord jag talat här är sanning.
HERTIGINNAN.
Men säg mig, Riddare, hvad er förmått
till detta steg, ej utan" verklig fara?
BRUNKE.
Ni fordrar, att jag biktar mig? — Nå yäl,
jag skall er tillfredsställa.
Tidigt lemnad
i verlden åt mig sjelf, jag gick att söka
bland Nordens klyftor blodig vapenbragd.
Det var så tomt — så ödsligt rui^dt omkring,
mitt hela väsen liksom öfverflödigt
i skapelsen — och del deraf ändå.
Ett hjerta, som mitt eget rätt förstod
jag icke kunde finna. Misstron spridde
sitt gift uti min själ. Jag hatade
det slägte, som mig nekades att älska.
Till vandraren i lifvets öcken trängde
likväl en röst, försonande och mild.
Ifrån det paradis sotifc ödet stängde,
din stämma hörde jag och — såg din bild! — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
