Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG WALDEMAR.
Kom i min famn! — Jag tror dig, hulda maka.
(Omfamnar tin gemål oeh skyndar ut)<
Ilonde Scenen.
HERTIGINNAN KRISTINA.
Det dystra moln, som mig så länge hotat,
tycks skingra sig och solen, åter klar,
en stråle på min mörka bana kasta.
Men ännu bör jag ej, med tillförsigt,
min själ för glädjens ljufva intryck öppna;
ty mången varning af erfarenheten,
om lyckans obeständighet, jag fått.
— Och hvad är lyckan sjelf? — Månn ej ett ord,
som minnet gömt från språket uti Eden;
men hvars betydelse till aning sedan
förvandlat sig, i syndafallets öken?
Tionde Scenen.
DEN FÖRRA. ARVED (som kommer med långsamma steg och
tycks vara försänkt i djupa tankar).
HERTIGINNAN (sakta).
Se der är Arved. — Skulle jag få dömma
till lynnet, af hans mulna, sänkta blick,
så ligger tungt bekymmer på hans sinne.
(Högt). Har någon förebråelse du åter,
för brist på skicklighet i uttryck, fått?
ARVED.
Nej! Nådiga Furstinna, icke sedan
jag sist er såg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
