Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjusande bildsköna anletsdrag upplystes af ett mildt leende, som gaf det mjuka, barnsliga ansigtet nästan en engels renhet.
Det var icke utan, att jungfru Alström kände sig förvirrad öfver det milda lugn, som denna qvinna visade inför henne. Om hon hade uppträdt förtörnad och sagt några bittra ord öfver de hårda yttranden Lovisa en gång ansett sig berättigad att fälla, skulle hon ha förstått detta; men detta sorgsna allvar, detta undergifna uttryck, som följde efter leendet, kunde hon icke fatta och mot sin vilja helsade hon ännu en gång, medan den unga qvinnan gjorde en min af, att hon vore beredd att höra hvad man skulle vilja anföra. Det dröjde nu också icke länge, innan mamsell Hagman hade fått del af det missöde, som träffat den lilla familjen, och under Lovisas tal ljusnade hennes ansigte alltmera. Kanske hon fruktat, att den stränga jungfrun haft för afsigt att framföra en eller annan mindre behaglig anmärkning; alltnog, hon fattade Lovisas båda händer och sade, att hon för fru Alströms skull djupt deltog i allt hvad som rörde familjen och att den värda matronan alltid varit särdeles god emot henne, hvilket hon aldrig kunde förgäta.
— God, upprepade Lovisa, — det vet jag visst! Beata är hvarken ett eller annat, och lutar hon åt något håll, så är det till hvad ondt är. Nå ja, det gör kanske mer än en; dock vi skola inte tala härom, vi skola det sannerligen icke! Men om ni kunde fälla ett godt ord hos prins Fredrik, så att bror min blefve fri, vore det riktigt snällt!
Vid prins Fredriks namn färgade en klar rodnad den unga qvinnans kinder och hennes röst var sväfvande, då hon svarade: — ack, jag tror icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
