Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem, som tala rent ut, och det lyckligaste är, att jag inte är rädd för dig.
— Inte jag för dig heller — sade den lilla skräddarmästaren, i det han stirrade på henne med sina mattblå ögon; — men med barn, qvinnor och dårar får man ha fördragsamhet.
— Det ber dig ingen om!
Mäster Alström spetsade sin mun till en hvissling, men det kom dock intet ljud öfver hans läppar. Antingen ville han vara storsinnad eller hade hans tankar flugit långt bort ifrån hans syster Lovisa.
— Far — sade hans hustru och väckte honom ur hans grubblerier, — hvad är det som skall bli utaf i dag? Det drifver så mycket löst folk omkring på gatorna. Gå inte ut, du, jag är rädd!
Skräddaren skrattade.
— Rädd — upprepade han, — du är ju gift med en modig man. Hvad fruktar du? Om vi också gå stora händelser till mötes, så låt oss gå emot dem med sans. Betänk dock allt hvad vi hafva upplefvat; men jag har, Gud ske lof, hufvud att bära det!...
Mäster Alström stod med händerna på ryggen, stödd mot ett utskjutande hörn på kakelugnen och tycktes se efter, om hans bruna strumpor sutto slätt och stramt, eller om hans skor och skospännen voro tillräckligt prydliga. Kanske fann han sig hafva välformade ben och var litet fåfäng öfver dem, ty efter slutad undersökning ljusnade hans ansigte, och då han icke hade något emot att höra sig sjelf som talare, fortfor han:
— Ja, hvad vi allt hafva upplefvat!... Genom snabb handling drog sig Gustaf i ögonblicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
