Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med klingande röst uttalade ord. Värden höll flaskan i höjden, en och annan gäst glaset mot sina läppar eller handen sträckt för att sätta ner ett tomt. Det var, som en förstening hade gripit detta bullrande, gnabbande, gycklande sällskap; men plötsligen flög likasom en elektrisk gnista genom denna samling dryckeskämpar och högt skallade: — Lefve Gustaf! Man omfamnade hvarandra, man grät, man skrattade och krossade glas. Det syntes för hvar och en, som om fäderneslandet blifvit räddadt; som om de sjelfva hade blifvit befriade från något öfverhängande ondt.
— Genom lågt förräderi midt i fiendens åsyn, midt på valplatsen, tänkte denna vanslägtade adel att hämnas på sin konung — sade åter den muntra herrn; nu få de sammansvurna stå sitt kast, sedan de låtit honom resa! Hit till Stockholm, hit till denna stad, för hvilken han gjort så mycket, kom han icke, ty här hade han återfunnit sina motståndare, och ett talrikt parti, som svarat på upprorsstiftarnes appell! Med Guds hjelp står han nu i spetsen för en trogen armé.
— Han har oss och våra armar! Lefve Gustaf! Ned med förrädarne! Jo, jo, han har oss!
— Dessa edra tänkesätt skall man icke glömma att anmäla! Jag är en konungens vän!
Med dessa ord aflägsnade sig den talande. Hvem var han? Man frågade hvarandra, man upprepade: »En konungens vän!»
— Han heter visst Schröderheim — sade källarmästaren. — Jag har aldrig sett honom härinne förr, men en gång var han i konungens vagn... Han går kanske omkring för att utforska sinnesstämningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
