Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugofjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tränger sig på folk... På min tid gick inte sådant an... då fanns ärbarhet och seder — sade jungfru Lovisa, som höll den hopvikta näsduken i hand och trippade bredvid sin svägerska. — Jag riktigt blygs å Elises vägnar, hon skrattar och ser karlen rakt in i ögonen.
— Hon kan väl inte blunda, söta du!
— Ja, du håller då med all otukt, det der kringflackandet hvad är det väl annat! I min ungdom satt man vid sitt arbete, och det var något stort, om man kom utom tullarna; men nu reses land och rike omkring, och det är inte godt att veta, hvad folk tar sig till.
— Kära Lovisa, du talar så att jag riktigt kommer i rysning!
— Ja rys! — sade jungfru Lovisa och kastade en skarp blick på sin svägerskas rödlätta och svettperlande ansigte. — Jag skulle verkligen önska, att jag kunnat väcka dig ur din försoffning!
Under dessa hastigt utbytta ord gick Fredrik Markman bredvid Elise och mäster Alström.
Trängande sig mellan marknadsstånd, fullsatta af förfriskningar och glitter, stannade de nu framför en dansbana, der på det upptimrade släta golfvet man hastigt svängde om efter musikens takt.
— Kom hit, gammal och bra! — ropade en munter sjöman och sträckte sina armar efter jungfru Lovisa — kom, skola vi ta oss en sväng!
— Det är bestämdt på verldens sista tid — muttrade Lovisa, i det hon snäft vände ryggen mot de dansande. — Det är ett Sodom och Gomorra hvart man än vänder sig, det är en riktig styggelse att lefva.
— Hvarför tusan dör du då inte! sade mäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
