Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tjugotredje kapitlet
- Tjugofjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hans panna och som dröjde der, långt efter sedan audiensen var slutad.
*
TJUGOFJERDE KAPITLET.
I Drottningholms parker var ett frasande af brokad och siden, ett sakta prassel af tunnt perkal, ett pinglande af urkedjor, ett fladdrande af band och flor. Der var ett skrammel af värjor, ett stötande af käppar, ett hviftande af solfjädrar, ett kringflygande stoft af puder, en doft af parfymer, ett virrvarr, en trängsel, — och helsningar utbyttes, leenden vexlades och högtidsklädda promenerande begåfvo sig i skaror fram till ett på bergig mark uppfördt slott.
— Det är verkligen grannt! — utbrast skräddarmästare Alström, hvilken jemte sin familj var en ibland de främsta, som trängde sig kring denna ståtliga byggnad, hvilken, målad på trä, stolt reste sina höga tinnar.
— Ja, hvad de kungliga allt kunna finna upp — sade fru Alström beundrande; — men jag har gått rundt omkring här och jag kan inte låta bli att tänka på skogsfrun.
— Tyst, mor, hvad är det du pratar!
— Det är som det vore förtrolladt! — sade matronan, som, enligt sin vana, icke hade lätt att ändra sin en gång inslagna tankegång, jag har precis skogsfrun för mig, hu då! Slottet är just som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0183.html
