Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore mera talrikt besökta. Hvad kan vara orsaken till så många adliga damers uteblifvande? Tala fritt, min käre Elis, du vet, jag tål att höra sanningen.
— I någon bitter form behöfver den nu icke komma till ers majestät, fastän orsaken nog kan vara bitter för de stackars damerna. Äkta män äro ofta sparsamma och vid hofvet är lyxen stor...
— Du tror då, att det endast är af sparsamhetsskäl? — Gustafs ansigte hade plötsligen fått en sprittande liflighet; — nåväl, vi skola då försöka, hvad fåfängan ändock kan göra. Jag skall se, om jag icke indirekt skall kunna tvinga dessa tillbakadragna qvinnor till mitt hof.
Konungen smålog skälmskt och han fortfor:
— Det förenar sig med min smak och mina åsigter att se menniskor... att, med få ord, Europas monarker måtte finna, huru högt uppburen jag är af mitt folk och huru mitt lands adel tränger sig omkring mig. De skola komma, var säker, min käre Elis!
— Sire, vågar jag i underdånighet fråga efter det medel, hvarmed ers majestät vill öfvervinna snålheten och kittla fåfängan?
— Jag ämnar finna på ett nytt mode.
— Och det skall bestå i?...
Gustaf, som alltjemt syntes full af glädtighet, fattade ett af elfenben och guld inlagdt ritstift och på ett ark papper tecknade han några halfrundade streck.
— Se der! — sade han.
— Ers majestät, jag erkänner min oförmåga att gissa...
Gustaf skrattade.
— Det här skall föreställa galler, — sade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
