Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. — Min bäste grefve Fersen, ni är olik alla andra.
— Och faller ers majestät misshaglig...
— Ni skall också få ert straff. Jag har bestämt er att blifva min kavaljer för hela denna dag.
Grefvarne af Artois och Provence, konungens bröder, gåfvo hvarandra ett hastigt ögonkast.
Kanske märkte Marie Antoinette detta, ty hon höjde sitt hufvud och tillade hastigt: — min kavaljer med konungens tillåtelse.
— En stor nåd, ers majestät, större än jag vågat drömma.
— Ni är då ingen djerf drömmare.
— Härtill saknar jag alla anlag.
— Grefve Fersen är alltför anspråkslös — sade grefven af Provence, som alltjemt småleende lyssnat på dem.
— Jag har ingen orsak till motsatsen.
— Nej — inföll grefven af Artois, — det är derför, att det ligger för mycken snö och is i er natur.
— Ers majestät är vår sol — tillade grefven af Provence med en djup bugning — låt strålarne fritt kringsvärma grefve Fersen. Det skall bli intressant att se, om icke denna snö och is kan smältas bort.
— Med en viss spänning afvakta vi utgången. Kom ihåg, att vi observera.
Grefven af Artois ilade bort och vinkade sin bror att följa sig. Mellan Marie Antoinette och Axel Fersen hade uppstått några ögonblicks tystnad.
Med en nästan skygg rörelse höjde drottningen sitt hufvud.
— Ni är en främling här, grefve Fersen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
