Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
»
Uti en förkastad andes öron,
Då han, flämtande i afgrundsbranden,
»
Lyssnar segerljud från fjerran stranden,
Hvilka tyckas stämda upp, att håna
Den förbrända, qvalfortärda syndarn.
Stilla låg ban, stum och hyckladt ödmjuk,
Med en fradgad mund och törstqvald tunga,
Såg beständigt med halfslutet öga
Emot aftonsoln, som redan sänkte
Sig alltmera bak oasens toppar,
Och hvars nedergång han blott förbidde. —
Snart försvann den och dess sista stråte
Bjöd farväl åt högsta palmens krona;
Och i nedgången den äfven löste
Musulmannens pligt till fortsatt späkning,
Till försakelse och ödmjuk stillhet. . . .
Då flög Musulmännen upp från jorden,
Icke ödmjuk mer, ett vilddjur vorden,
Grep förtviflad och med hämdens kraft
Uti spjutets svarta ebensskaft.
Lik en rasande mänad han svängde
Spjutet kring, att dess basaltudd hven
Med ett hiskligt, med ett svartblankt sken.
Med sin sista styrka fram han trängde
Med en fradgad mund, med slitet hår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
