Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Förtrytelsen sà ger sig luft hos alla,
Och harmens gnista glimmar upp till mod.
Och redan de med stoj och hot anfalla
Den plats, der krämarn Arcimboldus stod.
När hopp att motstå nu han ser uppgifvet,
Han spänner kassakistan omkring lifvet,
Öch flyr, snabbfotad, ner mot stranden se’n.
Allt annat lemnar han till pris så gerna,
Ej en gång korsets fana vill han värna,
Nej, allt uppgifves förr än — penningen.
Bedragarn redan hunnit ned till stranden,
Dit han, att rädda sig på skepp, har löpt.
Men ack —• der gripes han så hårdt i famnen
Af den, som sista aflatsbrefvet köpt:
"Nu är den stund, då jag mitt bref behöfver;
Det brott, du svor, att utaf det stryks öfver,
Skall nu begås: var du en lögnare,
Då blir mitt verk ett rättvist straff; om sanning
Du talat — visst ifrån mitt brotts förbanning
Jag i mitt aflat skall mig sonad se/1
Med dessa ord han aflatskrämarn slungar
Med väldig arm ned i den djupa våg;
Ve! aflatsguldet krämarns lif betungar;
Syndskatten, blytung, kring hans hjerta låg.
Det guld, som nyss uti hans ögon blänkte —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
