Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Hvad båta messor, och hvad rökverks flammor,
Som tändas upp åt Jbelgonkildenie,
Hvad dina radband, sjelffërtröstans ammor,
Hvad indolgentier, hvad almosorne?
Allt detta djerfs du dock förtjenster kalla:
O, hvad förtjena de? — de skola falla,
De nu skiftrika sjelftrosbubblorne;
Och når de fallit till sitt intet neder,
Hvad är det då, som din förtjenst bereder,
Du arma menska, ack, du gäckade?
Hvad Påfveläran såsom dygder lofvar,
Det är ej dygder, endast yttre ting.
Tro ej, det aflat, hvarmed den begåfvar,
Med himlens brudgum blir en fastningsring.
Om Påfven vill dig, titi att tro det, skrämma,
Och om han höja vill en hotfull stämma,
Och skaka bannets blixt i vredgad hand, —
Nå väl! ditt namn låt honom fritt förkättra,
Men skaka af din själ den vantrons fjättra,
Hvarmed han Christenheten lagt i band.
Hvad är bannstrålen? — uppå vantrons himmel
En konstgjord blixt, en hycklad åskas dån.
Han, som djerfs slunga detta ljungeldshvimmel,
Hvad är han sjelf? — en fallen menskoson.
Den glöd, som han för andras synder tände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
