Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 243. - N:o 244.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. När kärlek ibland oss får råda, Med
glädje hvarandra vi skåda Och söka ej
brister och fel. :,: Vi söka att gagna vår nästa,
Att tyda ut allt Mil det bästa Och taga af
bördan vår del. :,:
3. Hur godt, då vi alla bli ringa, Då
kärlek till kärlek får tvinga Och Herren
allena är stor. :,: En himmelens förgård på
jorden Är Kristi församling då vorden, Och
Ond bland dess lofsånger bor. :,:
4. Som daggen stor fruktbarhet föder, Så
är det med kärlek bland bröder, Ben bringar
välsignelse fram. :,: Guds örtagård härligt
ses blomma, När kärleken samlar de
fromma I frid kring Guds slaktade läsarn. :,:
5. I kärlek vi alla förenas, I kärlek w
helgas och renas Och varda i Kristus titt
ett. :,: Då blir det, som mästaren önskar:
Vår frid såsom palmträdet grönskar, O<Sb
Sion till lof är beredt. :,:
N:o 244.
Andante.
Dedekam.
m
= -1 3
1. Hor ljuf-ligt det är att mo . ta Pft väg mot Je - ru . . sa . . lem En
l - ^
J_ - -~- -
£
ö
l
1?
-J–––-Kl–––––-U_
[-F,–-g»–––MS-*V-]
{+F,–-g»–––MS-
*V+} ’ l
t
å - ter-löst sy-gkon - ska . ra, När ensam man van-drar hem. Det är som en fläkt i - fram
h
_________Ä_____________T5_______^ ^ tf.
^
Ö
g: f L l CLU_^^
^=^
Her-ren oss san-der ner, Att stär-ka den tröt - té vandrar ’n, Som
Den glädje, som världen gifver, En
kristen ej lockar mer, Ty ack, i den yttre
glansen Han blott fåfänglighet ser. Men
bjudas vi här att få möta En grupp utaf
Herrens små, Hur ljufliga högtidsstunder
Vår föder oss gifver då.
2. Det finnes ej jordisk släktskap, Ej
något fostbrödraband, Som sluter hjärta till
hjärta Så fast uti främlingsland; Vi hafva
ju alla tillsammans En tro, en frälsare kär:
Som barn utaf samme fader Vi följa hans
budord här.
4. Och när så den sista striden Med
säger vi kämpat ut, Vi möta ju våra kam
Bland änglar hos Gud till slut. Då tala»
ej mer om att skiljas, Då äro vi alla ett,
Och evigt vi bo hos Herren I hemmet
han oss beredt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
