Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, jag kan icke,» svarade Fransiska med kväfd röst. »Mot kärleken har jag aldrig brutit; men jag är ändå ovärdig att älskas af honom. Alla band som fästa mig vid Sverige måste sönderslitas; ett oemotståndligt öde rycker mig ned i afgrunden!»
»Förtörna ej himlen genom sådant oförståndigt tal! Kärleken tänker icke argt, står det i skriften; och har du troget vårdat dess heliga låga, är nådens dörr säkert ännu öppen. Dina förhållanden inom hofvet känner jag långt ifrån tillräckligt att kunna utreda dessa mörka yttranden; likväl hoppas jag ett godt slut, blott du vill bekväma dig till uppriktighet. Skulle du mot förmodan begått en förbrytelse af ringare art mot Adolf, är han nog ädelmodig att antingen förlåta eller, lika med dig, förtiga hvad världen ej bör känna.»
»Så hör då och vik tillbaka af fasa: jag har ombytt religion! Ett enda ögonblicks förvillelse, spåkvinnans tal om högre makters vink att deltaga i Kristinas framtida öden utlade snaror, som mitt högmod ej kunde undvika. Det återstår mig ej annat än att följa drottningen och vända ryggen åt min lofvande lycka.»
»Arma svärmerska!» utropade Adolf.
»Felet är mitt,» snyftade Johanna. »Sedan jag icke med våld hindrade dig att taga första steget på villornas bana, hade jag bort följa von Steinberg i ditt ställe. Ännu står du under svenska lagarnas skydd; min far skall säkert gifva oss goda råd. Hvilka eder binda dig vid den nya läran?»
»Inga; men antagandet var frivilligt. Svenska lagen skyddar icke, utan fördömer sådana brott; och om jag också skulle undgå det uppenbara straffet, säger aningen mig, att jag träffas af en osynlig hand. Älskade Adolf, skänk den fallna en enda förlåtande blick, så vill hon tåligt lida. Förståndet känner sig brottsligt, hjärtat är rent!»
Intagen af en oemotståndlig känsla, störtade Findling i hennes famn. »Nej,» sade han, »galenskap skall icke rycka dig ur mina armar. Där ingen anklagare uppträder finnes intet brott; hvilka voro vittnena till din förnedring?»
»Jag kände ej flere än spåkvinnan och jesuiten Cassati.»
»De äga ingen talan. Den senare har smugit sig bort som en skälm, och får jag blott tag i trollpackan, skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
