Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Låt det spöka; snart randas ju för er frihetens morgon.»
»Men så länge jag måste dväljas i tvångets natt, skall min vilja utgöra folkets lag.»
»Hvarför fäster ers majestät sig vid en enda spefågels otidiga infall?»
»Vackra infall! Att först smäda mig och sedan lönmörda mina trogna tjänare! Ni känner måhända icke, att von Findling blifvit farligt sårad?»
»Jag har hört så berättas; men är det just alldeles säkert, att skrikaren och banemannen var samma person?» tillade han med spänd uppmärksamhet.
»Ännu hafva de anställda undersökningarna ej gifvit något ljus i saken. Illgerningsmannen hade inga vittnen med sig; patienten yrar eller äger åtminstone ej redig hågkomst af hvad som händt honom.»
»Den torde han aldrig återfå.»
»Hvad vill ni säga med det?»
»Ungt folk hafva sina egna vägar. Man gör upp ett rendez-vous, rivalen får underrättelse därom, man slåss eller träffas af svartsjukans hämnande stål.»
»Sådant skulle jag låta inbilla mig, om det varit någon annan än von Findling.»
»Är han ett helgon?»
»På visst sätt; ty en äldre fantastisk böjelse har fäst honom vid ett troget föremål.»
»Vore vi i Spanien, skulle jag underdånigst fråga, om detta föremål kallas kvinna?»
»Ni är oefterrättlig.»
»Jag förstår i sanning icke, huru den stora, makalösa Kristina kan fästa sig vid dylika småsaker. Att göra buller för en så ringa, alldaglig händelse tjänar ej till annat än öka de få missnöjdas djärfhet. Ni hörde huru studenterna skreko vivat. Tilläfventyrs var det någon bland dem själfva som glömde att bifallsropet gällde drottningen och blott af vana yttrade sig negativt. Det händer ju alla aftnar, att då ett parti låter herr professorn lefva, skriker ett annat att han skall dö; men nästa morgon stiger han likväl upp, hvarken friskare eller sjukare än han skolat göra om ingen människa stört lugnet. På detta sätt ser det smått ut med många förlustelser som litet hvar här väntade sig.»
»När jag straffat förbrytaren, vill jag tänka på nöjen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
