Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krucifixet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är till och med säkert. Låt henne bara hållas; om ett par dagar skall historien vara glömd. Mer än två händelser kunna icke antagas hafva inträffat. Antingen har hon förgäfves väntat på boken och i förargelsen beslutit till återtjänst roa sig på vår bekostnad; eller ock har ödet så fogat, att boken krupit fram, och med det en gång fattade beslutet att icke erkänna sig för öfvervunnen, vill hon nu under en låtsad hemlighet dölja sitt bryderi och bespara sig obehaget att medgifva hvad hon ihärdigt förnekar.»
»Men den säkerhet med hvilken ers excellens gick till väga slår mig alltid för hufvudet.»
»Barnsligheter! Också jag skulle vara mindre belåten, om detta lappri tog någon allvarsam vändning; men drottningen har ju icke ens visat sig stött, långt mindre förtörnad?»
»Hvem vet hvad hon kan blifva? Inställelsen af aftoncirkeln utan sjukdomsförfall gjorde starkt uppseende: allas nyfikenhet är spänd; man talar om ingenting annat än drottningens hemliga sysselsättning. Själfva franska ministern de Piques har fått myror i hufvudet och öser guld på sina spioner för att få veta sanningen.»
»Låt honom ösa, det skadar icke oss. I morgon ger jag en fête till ära åt mitt skyddshelgon, och i öfvermorgon afhandlas ingenting annat än huru därvid tillgick. Skulle ni emellertid blifva alltför ångerköpt, så skyll på mig. Säg drottningen, att jag narrat er; men begär ingen del i förtjänsten att hafva roat henne, om hon finner behag i upptåget.»
»Med den tillåtelsen är jag nöjd; tiden skall visa hvad jag bör göra. Måtte ers excellens icke få ångra sig!»
»Var utan fruktan, jag vet nog hvad jag gör.»
»Diable! Jag ville gifva något för att kunna säga detsamma.»
Vid närmare eftersinnande väckte händelsen i Kopparporten hos Fransiska en oro, som hvarken kunde mildras genom lyckan att veta sig ha vunnit drottningens gunst eller åskådandet af hofvets granna nöjen. Erinringen om den heliga känsla som genomströmmat henne då hon frivilligt gaf sin dyrkan åt Mariabilden förmådde icke lämna någon kraftig tröst.
Hon satt en middag på sitt rum, försänkt i oroliga betraktelser öfver denna tilldragelse och det känsloutbrott hvartill hon då låtit hänföra sig, men som hon nu ångrade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
