Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertigens page
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en oro, som med hvarje ögonblick tilltog. När brefvet var genomgånget, kastade han forskande blickar på pagen och frågade med bäfvande stämma: »Unge man, kan du inför vår Herre besvärja, att du ej känner detta pappers innehåll?»
»Det kan jag, i fall så erfordras. Att döma efter er sinnesrörelse måste det vara af vikt, och det är mig angeläget veta, om jag ännu i denna natt skall återvända med svar.»
»Nej, min vän; det kräfver tid att besvara dylika epistlar. Store Gud, hafva mina fiender icke ännu tröttnat i sina förföljelser mot vår olyckliga släkt! Dock, där samvetet är rent behöfver hjärtat ej bäfva. Kom tillbaka i morgon bittida, men nämn ej för någon dödlig, att du talat vid mig.»
Försänkt i djupa tankar och med föga lust att deltaga i ett muntert lag, trädde Adolf ut på gatan, där Arnold otåligt väntade hans återkomst för att ledsaga honom till det ofvannämnda värdshuset. I samma mån det lidit längre på aftonen hade också antalet Bacchi dyrkare där ökats. Ej allenast de högre ståndens sysslolösa medlemmar sutto jollrande i mellanrummen, med vinbägarne emellan sig; i stora källarstugan såg man äfven grupper af handlande, som slagit igen sina bodar för att själfva slå sig på dryckjom, och handtverkare, som vätte skägget i fradgande ölkannor. Här var, som man säger, fri republik. Alla talade, ingen hörde på.
Vid ena ändan af bordet svor en borgare öfver skatterna och uppgjorde planer till kronogodsens indragning. Vid den andra svor en knekt öfver freden och önskade krig med det allra snaraste för att kunna godtgöra sin årsgamla vinräkning. Midt emellan dessa båda partier stod en ung adelsjunker och ville borga en silfverbrokad till en ny maskeradklädning af en krämare, lofvande betalning så fort hans herr fader fick uppbära räntan af ett kronogods, som han för sig och de sina nyss erhållit af hennes majestät drottningen.
Längs väggen gick en prästman med sakta steg och sträckt hals, liksom för att uppsöka någon bland gästerna, hvarvid ett sådant afstånd från bordet bibehölls, att ingen kunde misstänka honom för deltagande i det allmänna syndandet; men oförmodadt blef han upptäckt af en snickare, som ropade: »Se där är kyrkoherden! Ack, höglärde mäster Petrus, gör oss den hedern att smaka på vårt danzigeröl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
