Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med dyster uppsyn, samt vände sig derpå långsamt
om mot rikskansleren och sporde:
»Hvilka hafva stormat, säger han?»
»Hingstridarne och knektar af gårdsfänikan, ers
maj:t», skyndade sig drabanten att infalla; »äfven såg
jag åtskilliga af de andra fänikorna.»
»Och Göran?» frågade konungen.
»Honom sökte de förgäfves, öfver högt och lågt.
De slogo sönder fönster och dörrar i hela huset, ka-
stade ut hans nådes böcker på gatan, ja, foro fram
som rigtiga vilddjur . . .»
»I sanning ett egendomligt sätt att leta», sade
konungen med ett ironiskt ögonkast på rikskansleren,
hvilken stillatigande böjde sitt hufvud liksom han
velat säga att det skedda var något, på hvilket han
länge väntat.
»Må hända tänker I, Gyllenstjernas, återtog ko-
nungen efter en stunds tystnad, satt vi skola springa
ned till de rackarne och tigga och bedja dem för
Guds och hans sons skull visa oss en smula mera
vördnad? — Icke sant, I rädes för att få se Sveri-
ges konung krypa som en ångerfull syndare inför
slikt afskum? ... Men var icke räddhågad, ... Vi
ärna icke rätta oss efter deras tyckenl! ... Vi känna
andra botemedel. — Säg till riksprofossens, ropade
han åt drabanten, som under tiden väntat vid dörren,
satt han genast kommer upp till ossl...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
