Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väggarne, och det vardt derför nästan kolmörkt der-
inne, då de sprungo efter prokuratorn, allra helst
som någon i det samma råkade att slå igen ugns-
luckan.
Det var denna tidpunkt, som Karin Månsdotter
beräknat för att sätta sin räddningsplan i verket.
»Skynda er», hviskade hon hastigt till Sven Tors-
son. »Gå ned åt stora slottsporten, der vakten står,
och vänta der vid hörnet. Jag skall snart gifva er vi-
dare besked!»
Hon hade knappt talat ut förr än fackelskenet
silade sig fram genom springorna på dörren, genom
hvilken prokuratorn nyss försvunnit, och gaf tillkänna
att han var på äterväg. Ögonblicken voro derför
lätt räknade och Sven hann också nätt och jemt ut
genom borggårdsdörren, då denne klef upp ur käl-
laren, smutsig långt upp på benen, hvaröfver han icke
gormade och svor måttligt.
»Nå, Göran, I fann honom väl der nere?» sade
Karin Månsdotter, som var nära att kikna af skratt.
»Djefvulen i er och era konster!» svarade denne
och kastade en ursinnig blick på henne. »Leten,
hundar!» skrek han till åt knektarne. »Söken öfver
högt och lågt, likt snokar och stöfvare. Han skall
finnas här inne, den skälmen, om icke den onde
redan ätit upp honom!»
Och nu vardt der en efterspaning, hvars make helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
