Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerligen angelägne om att gripa Sven. Denne
hade emellertid insett, att han ingenting kunde vinna,
men väl förlora, om han dröjde längre qvar. Gri-
pande en bardisan banade han sig derför med dess
tillhjelp väg ut på borggården, der stockeknektarne
och profosserne, som stått i dörren, under högljudda
skrik och svordomar sökta fasttaga honom och, då detta
misslyckades, ville springa före honom till slottsporten,
för att hjelpa vakten att hindra honom komma ut.
Sven var emellertid för klok för att välja denna
väg. Han hade tids nog erinrat sig hvad Max Klo
nyss förut berättat honom om det nerfallna pålverket
mellan de små träbyggningarna vid östra sidan af
borggården. När han sprang dit, fann han också till
sin lycka att det förhöll sig så som denne sagt, och
snart derefter stod han derför helskinnad och utom
all fara långt nere på sluttningen.
Den enda, som nu mera kunde komma de fångne
herrarne till hjelp, tänkte han, i det han stannade
för att torka svetten ur pannan och samla sina tan-
kar, vore fru Karin och han beslöt att så fort
som möjligt uppsöka henne i biskopshuset. Han
behöfde dock icke göra sig allt för brådtom, tänkte
han; ty han kände sin näfve tillräckligt väl, för att
veta, att det skulle dröja en god stund, innan riks-
profossen skulle qvickna vid igen.
Det var ganska skumt nere i staden och få van-
drare syntes till i de smala gränderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
