Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der såg han Långe Hans med skägget, som han min-
des godt från Varberg, der de stormat på samma
gång öfver vallen. Bakom denne sträckte Mickel i
Kil och Håkan Lenk fram sina ärriga anleten och
grinade vänligt emot honom. Dem mindes han från
borglägret ner i Mark sista vintern. Och så vidare
kom hela raden efter. Alle samman skulle de fram
och skaka hand med honom, alla kände han och
kallade vid namn. Några gåfvo sig icke med min-
dre än att de fingo stryka med sina bruna näfvar
på hans tröjärm, ty junker Sven, sade de, var en
rigtig karl, han, som icke tappade spjutskaftet, när
det gälde att se hvitögat på fienden.
Bäst de så slamrade och pratade, medan en
hvar lät konungens öl sig väl smaka, kom den lille
piparen, som varit ledig en stund från sin mun-
skänkssyssla, till Max Klo och hviskade honom något
i örat.
Denne vardt genast mycket bestört och frågade
om igen, hvad det var han sade, liksom han haft
svärt att hålla sina tankar samlade.
»Just vackert! Kunde just tro något sådant!»
mumlade han för sig sjelf. »En skön komedial ...
Sådana rackare!»
»Hvad är det du mumlar om?» frågade Sven, då
knektarne gingo tillbaka till sina platser och han
märkte Max Klo’s bestörtning. »Var det icke sant
hvad du nyss sade om din nya fullmakt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
