Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller man, förklarade de, finge komma in i slottet.
Sven var dock envis och ville icke gifva sig så lätt
i det ärende, i hvilket han nu var ute.
»Ärlige, gode män», sade han och gick ända
ut på grafkanten, så att hans ord måtte höras tyd-
ligt, »jag är af kungens folk, som I kan se; låt mig
derför komma fort in, ska’ I ha’ heder och tack.»
»Öss är strängt förbjudet, hofjunker, att släppa
in någon, vore han än en öfverste.»
»Jag vill gifva er fyra hela silfverdaler till drickes-
pengar ...»
»Det är rikligt bjudet, käre herre, och I ska ha’
tusen tacker ... men vi kunna ingalunda låta Er
få er vilja fram.» — Nu föllo flere in på en gång —
»ty oss är så hårdeligen tillsagdt vid vår hals af herr
Göran och Peder Gadd, som är fogde här på slottet.»
»Så viljen I kanske säga mig åtminstone», återtog
Sven, som nu fann att de voro omöjliga att öfvertala,
»om hennes nåd, fru Karin, är boende derinne?»
Knektarna skakade på sina hufvuden och syntes
rådgöra sins emellan. Då de icke svarade, beslöt
Sven att återvända ned till staden, der han bundit
sin häst vid pålverket och höra sig för med någon
borgare. Men i det samma kom någon bakifrån och
slog honom ett kraftigt slag på axeln, helsande ho-
nom vid namn.
Han hörde genast på rösten att det var hans
gamle vän och krigskamrat, Max Klo, som han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
