Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att komma mer för våra fötter, usla kryp, att vi
icke trampa ihjel dig.» — Dermed kramade han i hop
brefvet och kastade det efter prokuratorn, som med
hopbitna tänder och ursinniga blickar åt höger och
venster lomade ut ur rummet. Nu fick Mårten
Styfvert komma ut och erhöll befallning att genast
samma qväll rida till Svartsjö med konungens egen-
händiga frisedel för Sven Torsson.
Prokuratorn funderade emellertid åter och fram,
då han gick hemåt i yrvädret, utan att kunna gissa
hvem som denna gång kokat soppan åt honom,
Förmodligen var det fru Karins hoftärna? — Hon
var honom jemt i vägen. — Eller var det kanske gref
Svante och hans vänner som fått nys om saken? —
Men han skulle snart finna lösningen på gåtan och
då skulle också han laga en soppa, som blefve besk
till smaken. Och han smålog helt förnöjd, i det han
drog sin ludna mössa längre ned öfver öronen. —
Nyheten om den mägtige gunstlingens onåd
spred sig med stor hastighet öfver staden. Allmänt
gladde man sig åt att det ändtligen blifvit slut på
hans grymma välde. Borgarene nere i staden hade
icke på mången god dag druckit så mycket starköl
eller slagit sönder så många stop och slyndeglas, som
de gjorde under denna julhelg, vid tanken på att
Herr Göran icke längre hade någon magt att pina dem.
Men juldagarne voro icke väl förbi, förr än allt
vardt ändradt igen. Kungens spejare hade berättat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
