Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Om du ljuger sätter jag dig i stocken, qvinna!»
»Så sant jag lefver, nådige herre , . .»
»Samt att han icke skulle säga sitt ärende, om
det ock skulle äskas i vårt namn? . . . Det skola
vi se, Göran.» »Lyster mig ock forska i dina hem-
ligheter, Göran?»
Ett ondskefullt leende spred sig kring hans mun,
i det han mumlade halfhögt och knäppte med fing-
rarna. Derpå frågade han kort och häftigt:
»Nå budbäraren, enspännaren, hvar är han?»
Elin skyndade sig att omtala hvar denne vän-
tade, utan att likväl inlåta sig på någon förklaring,
hvarför han, som var ett ilbud, dröjde så länge qvar.
»Drabanter! Hitåt!» skrek konungen, så snart
hon besvarat hans fråga, »Hitåt!»
När nu desse strax derpå instörtade, fingo de
befallning att genast gripa Mårten Styfvert och föra
honom dit ned, död eller lefvande. Samtidigt sändes
en småsven att uppsöka herr Göran.
Elin gjorde min af att följa drabanterna, men
konungen märkte det genast.
»Stanna, qvinna! Vi vilja sjelfva undersöka hans
tunga och om ditt tal är sant och icke orent sladder.»
Han började gå rundt om kring väggarne med
stora steg, knäppande med fingrarne.
En stund derefter klef Mårten Styfvert öfver
tröskeln, yrvaken och bländad af det starka ljusskenet.
När han fick se konungen, vardt han på en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
