Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon nu kunde vara trygg för herr Ture, Han hade
gått all verldens väg. På hennes fråga, hur det kommit
sig hade han förklarat att det varit den »röda draken»
förstås, som så bedrifvit det, sedan han börjat miss-
tänka, att herr Ture blef mera hennes karl än hans.
Nu hade icke återstått annat för Elin än att
bida tiden och med långmodighet afvakta det tillfälle,
då fru Karin, som hon lofvat, skulle utverka näd för
Sven Torsson hos konungen. Hennes sinne hade plå-
gats mycket af denna overksamhet. Om hon ändock
varit karl, hade hon flera gånger tänkt, hade hon
kunnat följa efter, hvart helst de än förde honom,
och med list eller våld sökt få honom fri. Nu måste
hon i stället åtnöja sig med att bedja till den Högste
för hans frälsning, samt någon gång, då hon råkade
en hingstridare eller drabant, som syntes godmodig
till sinnet, söka förmå honom att taga med sig en
helsning till Svartsjö, då han nästa gång skulle dit
ut i något ärende. Hon blef så mager och blek, att
ingen kunde begripa hvad som fattades den raska
flickan. De andra hoftärnorna gjorde all sin fit, för
att upptäcka hvad hon kunde taga sig före. Natt
som dag spionerade de på henne, ty hon hade nu
mera flyttat ned från Dorti till fru Karins eget för-
mak, der många af dem alltid lågo. Men hon sva-
rade endast på deras frågor, att hon mådde så väl
som någonsin. Det var först när de insomnat som
hennes sorg tog ut sin rätt. Då, tyckte hon, ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
