Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon smådräng eller paulunvaktare, som ådragit
sig hans misshag. —
Hvar skulle detta sluta? — Missnöjet växte
bland det lägre folket öfver de tunga gärderna och
kriget, och bland detsamma hade han likväl hittills,
tack vare sin nedlåtenhet och frikostighet, sina rent
demokratiska tendenser, haft sina bästa vänner. På
de store i landet, de gamla slägterna kunde han icke
lita. Fåfängt hade Benediktus ur stjernornas bok gif-
vit honom råd och varning. Kung Erik gick sin egen
väg, ledd af dåliga rådgifvare, utan att lyssna till
hans ord. —
Han såg upp. Om stjernorna ändå gåfve nå-
got hopp, att det efter hård tid och landsnöd skulle
komma dagar af lycka och sinnesfrid! — Men han
ville slita sig lös ur detta plågsamma grubbel.
Då såg han, vid det han lutade sig fram öfver
boken, en skugga afteckna sig på den motstående
väggen, och då han vände sig om, stod kung Erik
några steg ifrån honom på golfvet. Benediktus kände
en rysning öfver ryggen, då han såg den helt och
hållet svartklädda skepnaden med det bleka, dröm-
mande ansigtet så nära inpå sig.
»Inte sant, Benediktus!» hviskade konungen och
ett svårmodigt, men på samma gång gäckande leende
lade sig kring hans mun, »stjernorna spå illa i natt? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
