Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allvarliga skönhet, som fjettrade så hans sinnen och
gjorde honom känslolös för den kalla vinden, som
strök om tornet. Allt der nere tedde sig för hans
öga såsom dystert och intetsägande; de höggaflade
adelshusen, hvilka, likt jordelifvets mägtigare andar,
kastade sina breda konturer långt framför sig, lika
mycket som dessa läga kojor uppe på bergssluttnin-
gen, hvilka lågo der i fridfull tystnad, likt den fatti-
ges förnöjsamhet, när kärleksljuset ofvan från faller
på hans enkla lifsgerning,
Liksom tidens lärdaste män trodde Benediktus
fullt och fast på allmagten hos dessa stjernor, som
han såg kretsa der ofvan i det höga blå. Men icke
såsom han skulle hafva trott att Gud fader afträdt
åt dem någon del af sin allvisa, rättfärdiga verldssty-
relse. Tvärt om, — Det var, enligt hans öfvertygelse,
just den Högste sjelf som ledde det allsmägtiga infly-
tande, som de ständigt och jemt samt, utan minsta
afbrott, öfvade på menniskornas öden, — Och dessa
öden voro oundvikliga. Hvarken tro eller vilja, hvar-
ken kraft eller sträfvan kunde rubba något af det som
en gång stått skrifvet i stjernornas bok. Först i deras
tindrande ljus fingo de jordiska föremålen lif och färg.
Men derför gälde det att göra sig underkunnig
om betydelsen af deras språk; ty först derigenom
kunde man få tid att besinna sig och stålsätta sitt
hjerta mot egna eller andras nöd och elände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
