Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sent om sider, somnade hennes pratsamma sängkam-
rat, då det blef lika tyst som mörkt omkring henne.
Nu tyckte hon sig höra djupa, regelbundha andetag
inifrån vinden. — Tänk om Dorti skulle vakna? — Hur
skulle hon kunna stilla hennes nyfikenhet med någon
passande förevändning? — Hennes ängslan ökades för
hvarje timme. I sin högsta förtviflan vände hon sig
till den Högste, bedjande honom om kraft och bi-
stånd. — Då tyckte hon sig se i sin uppjagade in-
billning Rasmus’ bleka, förskrämda ansigte. Hon
borrade ned sitt hufvud så djupt hon kunde i dy-
norna, Det var hon, som vållat Rasmus’ död, snyftade
hon, genom att med blickar och åtbörder uppmana
Sven att tukta honom. Och i sin stora själsångest
bad hon ännu innerligare, att den Högste måtte i
drömmen upplysa henne, om hon gjort något orätt,
samt förständiga och befalla henne att gå på den rätta
vägen. —
Men någon dröm kom den natten icke för hennes
trötta ögon. Då Dorti om morgonen steg upp för
att kläda sig, vardt hon derför helt förskräckt, när
hon kastade en blick på Elin och fick se hennes bleka,
förstörda anlete.
»Så der får du visst inte gå ner till frustugan»,
utbrast hon och lutade sig ned öfver henne. »Då
tror man bestämdt, att du vet hvar junkern håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
