- Project Runeberg -  Pröfningen /
38

(1842) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pröfningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mins jag. — Jag har blifvit lite förskräckt

— ack om det går väl allt det här!
Emelie. Frukta inte, jag är ju inte langt

borta; vi ska’ hjelpa frun från hela saken
och vända allt till löje om det misslyckas.

— Farväl, glöm inte namnen. (Emelie och
Marianne gå in i bersåen till höger och fru
Sornmerclat bort i fonden.)

Magistern. Se sä, nu sitta de der på
sin sida och jag på min. — Vi äro
således kommendanter på parkens dardaneller,
och den der menniskan med doket är
såsom ett skepp; det blir roligt att se när
hon stryker toppsegel.

Emelie (till Marianne). Klockan ä’ snart
tre. Om Willner inte kommer, har jag
fått nog upplysning om hans hjerta. Hans
bref innehåller, att cn lidande menniska
anropar hans hjelp och beskydd; den som
inte hör en sådan bön är en egoist.

Marianne. Lita du på mig, han
kommer nog.

Emelie. Marianne, du är bara ett barn,
du känner inte karlarne huru dc kunna
förställa sig; de äro så ömma, så veka,
så ädla i sin fästmös närvaro; men de ä’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/profningen/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free