Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
nerlîgen en stor lycka både för dig ock oss — för oss,
emedan du skall blifva vår vägvisare till Kalmar, och för
dig, emedan du för hela din återstående lifstid skall få fri
bostad och kost på Kalmar slott.»
Som våra vänner just nu befunno sig i närheten af
munkarnes stall, begagnade Arvid tillfället att gå in och
hemta sin jerngrå springare. Derefter ilade alla bort till
det ställe i skogen, hvarest Hans och Karin lemnat sina
hästar. Tio minuter senare var hela sällskapet pä väg
från klostersamfundet. Hans medförde på sin häst den
bundne Jon Puckel.
Till en början kunde Arvid visa vägen, ty, såsom vi
veta, hade han under föregående dagens lopp genomströfvat
skogen i den rigtning, i bvilken han ämnade fly, men snart
anlände man till nejder, som voro både för Arvid Nilsson
och Hans Trädgårdsdräng fullkomligt okända. Pör att icke
råka alltför mycket vilse, måste man anförtro sig åt Jon
Puckels lokalkännedom och goda vilja att yppa hvad han
visste. Med den lugnaste min och med den mästerligt god-
modiga ton, som Hans alltid plägade begagna mot sina
fiender, yttrade den gamle hedersmannen till Jon Puckel:
»Jag vill bedja dig lägga två saker på minnet, min
käre Jon. Den ena är, att du är fullkomligt i vårt våld,
och den andra är, att du får en kula genom pannan, så
snart jag märker hos dig något tecken till förräderi. Seså,
visa oss nu vägen till Kalmar!»
Jon Puckel, som naturligtvis fortfarande var bunden,
lofvade att göra sitt bästa, men vare sig att han alls icke
kände vägen, eller att han fann ett elakt nöje uti att gäcka
sina fiender — nog af, han förde dem med så stor oskick-
lighet, att tre veckor förgingo, innan de kommo till Kal-
mar. Arvid vredgades dag efter dag mer och mer på den
elake bytingen, och Hans, som eljest icke var någon god
vän till helgonen, svor mången gång.vid hela deras här,
27
Nils Dacke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
