Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3C2
’"ätta namn är kärlek. »Ja... ja, Christina! Du kan tryggt
förlita dig på mig. Heldre skulle jag låta hugga mig i
stycken än öfvergifva dig. Men nu måste jag skrida till
handling.»
Arvid lemnade sin koja. Den friska morgonluften fläk-
tade emot honom och upplifvade ännu mera hans sinne, så
att han inom sig kände en outsäglig lycka, då han nu van-
drade bort till den lilla bygnad, som af munkkolonien be-
gagnades såsom stall. Ännu låg hela det lilla samfundet
försänkt i hvila, så att ingen varseblef honom, då han nu
personligen öfvertygade sig om, att den af munkarne till-
varatagna hästen verkligen var hans egen gångare.
När han hade uträttat detta och tillika tagit noggran
kännedom om, hvar hans sadel och betsel hängde, lemnade
han stallet och begaf sig ut i skogen. Haus ändamål var,
såsom vi veta, att välja den väg, hvilken lian om aftonen borde
begagna, då han skulle fly med (’hristina. Åtskilliga små sti-
gar ledde från klostersamfundet åt olika håll, och enär mun-
karne vid sina någon gång påkommande utfärder till andra
orter me,rändeis färdades till häst, så voro de flesta stigarna
farhara för ryttare, Arvid valde en, som syntes honom leda
i östlig riktning från det biltoga klostersamfundet. Under
flera timmar följde han nu denna väg och lade noga märke
till alla dess krökningar och andra egendomligheter, så att
han kände sig öfvertygad, att han äfven i det djupaste mör-
ker skulle kunna utan fara färdas denna väg.
Medan Arvid sålunda gjorde hvad i hans förmåga
stod för att grundligt förbereda allt för den tillämnade
flykten, egde en annan händelse rum vid klostret, hvilkon
vi nödvändigt måste skildra för våra läsare. Vi vilja der-
för lemna Arvid åt sina egna, ingalunda sorgliga tankar
och begifva oss tillhaka till den af munkarnes kapell och
stugor upptagna platsen i Arby sockens ödsliga skog.
Klockan var tio på förmiddagen. Solen hade nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
