Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
ilska hade brutit ut, sattes i stock och jern inne i en till
dylikt af Uacke inrättad lada.
Från vinden, der Hans låg gömd, hörde han, att Dacke
och munken samtalade dernere, men det var honom icke
möjligt att uppfatta hvad som sades, ty det dubbla bräd-
golfvet borttog ljudet i hög grad. Att Dacke var uppretad
och att patern försökte lugna honom, det kunde likväl
Hans förstå.
För den hederlige trädgårdsdrängen återstod nu intet
annat än att tåligt afvakta natten. Dels för att stärka sig
och dels för att på ett angenämt sätt fördrifva tiden, lade
han sig ned att fortsätta den afbrutna sömnen. Då han
åter vaknade, var det mörkt och tyst omkring honörn. Ge-
nom gafvelfönstret såg han den af stjernor beströdda him-
melen, hvilken öfvertygade honom, att det redan hade lidit
ett stycke framåt på natten och att det var tid för honom
att bryta upp och börja sin dykt.
Raskt var han på benen och rustade sig till resan.
Dackes dolk gömde han i barmen och hans sabel spände
han kring sitt lif. Derunder undrade han just, om det var
försynens mening att under den närmaste tiden låta honom
komma i en sådan ställning, att dessa vapen kunde blifva
honom nyttiga, och han fulländade denna tanke genom att
fråga sig sjelf, huru den stigman väl månde se ut, hvars
skalle han härnäst skulle vara nödsakad att klyfva.
Det lilla knytet, som innehöll lifsmedel, band han
säkert fast vid luntbössan. Nu var han sjelf redo.
Lättare och mera ljudlöst smyger sig icke katten öfver
råttan, än vår gamle Hans nu smög sig fram till gafvel-
fönstret. Hans var, s’àsom vi veta, icke längre ung och
han hade derför icke lätt att smyga fram med ljudlösa steg,
men hans förmåga i detta fall underhjelptes på det mest
underbara sätt genom medvetandet om det farliga i hans
läge och genom den tanke, som oupphörligt under denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
