Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
för att skåda ned pä slätten. Han säg framför sig en af
dessa hedar, hvilkas ödslighet gör ett sä sorgligt intryck pa
en menniska, som lärt sig att betrakta hela jorden såsom
mensklighetens af Gud gifna arf. Öfversallad med klipp-
block och större eller mindre stenar, öfvertäckt med ett kort
och rödaktigt gräs, som tycktes vara odugligt till föda ät
älven de minst fordrande af alla husdjur, fåren, låg slätten
utbredd för hans ögon, cu tröstlös bild af naturens trots
mot sin mensklige beherskare och ett talande vittnesbörd om
menuiskaus svaghet gentemot den vilda naturen, när denna
vill afkasta sig menniskans ok. Visserligen erbjöd den på
andra sidan slätten belägna skogen en mera vänlig syn, men
den motvägdes fullkomligt af det dystra intryck, som de
här och der bland stenarna på heden inkilade enbuskarna och
de små fläckarna af ljung gjorde. En och annan vattenpöl,
som samlat sig i markens fördjupningar, förbättrade icke den
ödsliga och sorgliga taflan.
Emellertid hade Arvid inga tankar för naturen och vi
kunna med frimodighet påstå, att om än slätten hade erbju-
dit honom åsynen af ett paradis på jorden, sådant som kon-
sten och naturen i förening stundom frambringa, skulle han
likväl hafva varit en ointeresserad åskådare af hela härlig-
heten, emedan hans uppmärksamhet endast gälde de faror,
som omgåfvo honom.
Ingenstädes på denna del af heden syntes någon men-
niska. Allt var öde och tomt, Öfver hela taflan låg den
mest ostörda stillhet utbredd, liksom dysterhet och ängslan
ligger utbredd öfver ett fängelse. Dä kröp Arvid Irani till
bergets andra sida, dolde sig bakom en sten och skådade
ned. Samma tafla! Samma tomhet! Samma liksom med
känslan förnimbara ödslighet! Knapt hade lians skarpa och
genomträngande blick undersökt hvarjé del af heden, förrän
han kröp vidare fram till bergets tredje sida. Samma syn!
Ingenstädes kunde hans öga upptäcka någon lefvande va-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
