Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Gudmund lutade sitt aftärda hufvud mot kuddarna ocli
lyssnade till hvad hon läste. Allt var tyst och stilla i den
lilla kammaren och intet annat ljud hördes än Christinas
välljudande stämma.
Vid ett uppehåll, som jungfrun gjorde i läsningen, ytt-
rade, den sjuke:
»Jag menar, att vi kunna öpna fönstret en stund i
dag. Mig synes, att här är sä qvaf luft, min dotter. Solen
skiner och det tyckes vara varmt ute, sä att jag tror icke,
att en smula af den friska luften skall bekomma mig illa.»
»Gerna, min far!» yttrade ungmön och efterkom fadrens
önskan.
Derefter återtog hon sin läsning och herr Gudmund
njöt nu på samma gång af frisk jordisk luft och af den
friska himmelska fläkt, som doftade honom till mötes ur
hvarje sida af den förträffliga boken. Plötsligt afbröt hon
läsningen midt i en mening och lät höra ett lätt utrop.
Någonting hade hlifvit inkastadt genom fönstret, som hon
nyss öpuat, och det inkastade hade nedfallit i boken och
dolde just det ställe, som hon läste. Knapt hade hon hun-
nit lugna sig så mycket, att lion såg att det inkastade före-
målet var ett bref, förrän hon insåg nödvändigheten att icke
oroa den sjuke med denna angelägenhet, brefskrifvaren och
budbäraren månde nu vara hvilka som helst. Hon återtog
derför den afbrutna läsningen, liksom om ingenting hade
förefallit, men brefvet, som utgjordes af ett ganska orent
stycke papper, gömde hon i sin kläduingsficka.
Herr Gudmund hade emellertid märkt alltsammans och
han hade derjemte sett något, som Christina icke hade varse-
blifvit, nämligen ett fult karlhufvud och öfra delen af en
puckelryggig kropp, hvilka hastigt försvunuo från fönstret.
Gudmund Slatte låg nämligen med tillslutna ögon, för att
bättre kunna fästa i minnet de gudliga ord, som lians dotter
läste, men hennes utrop kom honom att hastigt öpna ögo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
