- Project Runeberg -  Nils Dacke /
92

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92
mycket enkel beskaffenhet — sannolikt bygdä af Jon An-
dersson och hans män, redan medan Nils Dacke satt i fän-
gelsehålan i Kalmar slott, ty de voro redan gråa och moss-
belupna.
»Du är trött och måhända äfven hungrig», yttrade den
gamle bonden till Arvid, när de redo in i uthuggningen.
»Du behöfver hvila och mat och jag skall bereda dig hvad
du tarfvar, om du vill tillåta mig det.»
»Jag tackar eder, men ... måhända börja snart öfver-
läggningarna och jag skulle icke vilja försumma att deltaga
uti något af hvad som förekommer.»
»Denna din ifver hedrar dig», yttrade den gamle bon-
den på ett sätt, som förekom vår hjelte ännu mera skarpt
än vanligt. »Likväl kan jag lugna din oro med den under-
rättelsen, att ingen sammankomst öpnas, förrän solen be-
finner sig lodrätt öfver berget, och att du således har god
tid både att stärka dig med litet föda och hvila dina trötta
lemar. Jag har här en god vän, som bebor ett af dessa
små hus. Om du icke sjelf eger någon vän här på platsen
och ieke har någonting mot, att jag bevisar dig en liten
tjenst, så vill jag föra dig till min väns hus. Hah skall
för min skull icke vägra att draga försorg om dig.»
»Nå, ske då som I viljen!» yttrade Arvid Nilsson, hvil-
ken tyckte, att förslaget var godt och att han icke kunde
använda tiden till mötets och öfverläggningarnas början
bättre än till att äta och hvila sig.
»Då stiga vi af här», sade bonden, i det han hejdade
sin häst invid en af kojorna. »Här bor mill vän.»
»Godtl»
De stego af och bundo djuren vid en enslig björk, som
dyster och med hängande grenar stod der och sörjde sina
fallna kamrater. Derefter stego de in i kojan, hvars för-
stugudörr öpnades för en spark af den gråskäggige bon-
dens tunga fot. I den lilla förstugan — om ett sådant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free