Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O
gudlös tid, ty folkets kärlek hängde ännu fast vid munk-
dörae, messor, aflat, bikt, pilgrimsfärder, påfvebullor ocli an-
nat katholskt religionskram och den lutherska läran, som
till och med förbjöd helgonens åkallande och tillbedjande,
var alltför enkel i sitt hänvisande till endast bibeln och de
tvä verkliga sacramenterna och alltför beredvillig att öpna
en direkt väg till försonaren, för att falla i smaken hos ett
folk, som hittills lärt att betrakta vägen till försoningen
såsom gående genom Rom med dess påfve, dess lysande
ceremonier, dess helgons förböner, dess skriftliga bref på
syndaförlåtelse o. s. v. Vårt folk var alltför aflägset från
Rom, för att man här hos våra förfäder egentligen skulle hafva
kunnat komma till någon kunskap om påfvarnes verldsliga
magtlystnad, deras liderliga lefverne och ofta okristliga död,
och derför var man ännu benägen att i påfven se och vörda
»Christi verklige ståthållare» och att tro, att den som icke
ville blifva salig med påfvens hjelp, han kunde aldrig blifva
salig. Mången ärlig karl bland folket ansåg följaktligen
den nya läran såsom en gudlöshet och trodde att, om deu
antoges, skulle himlen för evigt tillslutas, såvida icke him-
len föredrog att sända något grufligt straff öfver ett land
och folk, som förnekade påfvens höga betydelse af himmelsk
dörrvaktare. Den katholska hierarki, som kördes på porten,
ansågs af mången såsom en skara af helige martyrer, me-
dan deremot det lutherska joresterskapet både ansågs för och
kallades ett gudlöst slägte. Ännu smög sig här och der en
munk fram på obanade stigar och hviskade upproriskt tal
i folkets öron, dervid sammanfogande två ting, som icke alls
hade något inbördes sammanhang,’ nämligen förlusten af den
danske konungen och förlusten af »den gamla, goda religionen».
Desse kringsmygande landsförrädare gjorde det fullkomligt
klart för det enfaldiga folket, att med återställandet af dansk
regering skulle äfven den gamla läran återinföras, hvilket
naturligtvis icke var egnadt att stärka folkets tillgifvenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
