Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett ströftåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husen var mörkt, såsom man ock kunde vänta vid
denna sena timma, då sannolikt de flesta hvilade
i sömnens armar. De få vandrare, som vi mötte,
stannade och tycktes vara utomordentligt förvånade
öfver att i sin fredliga stad skåda denna ryttareskara.
Ingenstädes kunde vi upptäcka några tecken
till att transporten befann sig här. Det temligen
rymliga torget lät jag genomsöka i alla rigtningar,
utan att der finna annat än några gamla salustånd
och en qvarglömd kärra.
Jag beslöt till följd häraf att spörja någon af
stadens invånare till angående saken.
Det tycktes emellertid icke hafva sig så lätt
att komma till tals med dem. Den förste, till hvilken
jag vände mig, hade knappt hört ljudet af min
kanske något barska röst, förrän han hals öfver
hufvud flydde. En annan, hvilken jag tilltalade
något mildare, visade sig också vara af naturen
begåfvad med raska ben. Han försvann i mörkret,
jag visste icke hvart.
Förtretad häröfver, beslöt jag att gå till väga
på ett annat sätt.
Med ett hårdt grepp i skuldran och med en
pistol för pannan på den Ambergbo, som jag
härnäst påträffade, behöfde jag icke bedja om ett svar,
hvilket jag kunde framtvinga.
»Har någon transport af lifsmedel blifvit sedd
här i staden?»
»Nej, herre!» svarades.
»Ljug icke!» förmanade jag.
»Jag inser icke, hvarför jag skulle fördölja den
saken, om jag verkligen hade någon kännedom
derom.»
Jag släppte den stackars karlen lös och han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
